Vilket språk du väljer för att uttrycka känslor beror på var, när och hur du har lärt dig språket. De flesta uttrycker sina känslor på sitt modersmål. I Sverige lär de flesta av oss engelska i skolan. Så engelska är inte vårt första språk. Även flerspråkiga människor använder vanligtvis sitt första språk för att uttrycka sina känslor.
Jag är född och uppvuxen i Sverige. Så mitt känslospråk är svenska. Detsamma gäller för mitt inre barn. Mitt inre barn pratar svenska och knyter an till mig på svenska. Mina föräldrar pratade svenska med mig när jag växte upp. När jag läser eller talar ett annat språk får jag inte lika lätt kontakt med mitt inre barn eftersom språket inte omedelbart resonerar med mitt barndomstrauma. Det talar inte direkt till min själ och mitt hjärta. Istället kopplar jag upp mig till mitt språkcenter i hjärnan. Men när jag läser den svenska stegarbetsboken kan jag fokusera på vad som händer inom mig. Jag kan lyssna inåt. Jag behöver inte fokusera på innebörden och översätta den till svenska först.
Min hemmagrupp har Röda bokenmöte och vi använder den engelska litteraturen i väntar på den svenska upplagan. Alla medlemmar som deltar har inte samma kunskaper i engelska. Mycket tid läggs på att se till att alla förstår vad vi just läst. Vi måste koncentrera oss på textens mening och hålla fokus i vårt logiska sinne istället för att ta in texten känslomässigt. Vissa medlemmar känner sig också tveksamma till att delta eftersom de tror att de inte kan engelska tillräckligt bra. Detta skapar ojämlikhet, osäkerhet och missförstånd som stör den känslomässiga processen. Vi lär oss om programmet, vi upptäcker, men vi känner inte och tillfrisknar inte lika lätt på engelska. När Röda bokenmötet kommer till kapitel 7 kan vi byta till vår svenska tolvstegsarbetsbok. Många ansikten runt bordet lyser upp och axlarna sänks i avslappning. Vi kommer i kontakt med vårt inre barn och vi knyter an till varandra på ett annat sätt.
När jag kom till ACA kämpade jag redan för att uttrycka mina känslor och mitt känslospråk var något begränsat. Under arbetet med programmet har jag utvecklat ett mer nyanserat känslospråk och lärt mig att förstå mina känslor. När jag läser litteraturen bryter jag mot reglerna för att inte prata och känna inte och jag ansluter till mitt inre barn.
Innan vi fick den svenska översättningen av tolvstegs arbetsboken sålde ACA Sverige cirka 300 exemplar/år. När vi fick den på svenska sålde vi nästan 3000 exemplar första året. Ett talande exempel på varför översatt litteratur är så viktig både för individen och för hela gemenskapens möjlighet att hedra tradition fem och föra budskapet vidare.
//Susanne, vuxet barn från Sverige
THE IMPORTANCE OF TRANSLATED LITERATURE
The choice of language to express emotions depends on where, when and how the learner has learned the language. Most people express their emotions in their first language. In Sweden most of us learn English in school. So English is not our first language. Even multilingual people usually use their first language to express their feelings.
I was born and raised in Sweden. So, my emotional language is Swedish. The same goes for my inner child. My inner child speaks Swedish and connects to me in Swedish. My caretakers spoke Swedish to me when I was growing up. When I read or speak another language, I do not connect as easily with my inner child since the language does not resonate immediately with my childhood trauma. It doesn't speak immediately to my heart and soul. Instead, I connect to my language center in the brain. But when I read the Swedish step workbook, I can focus on what is going on inside of me. I can listen inward. I don’t have to focus on the meaning and translate it into Swedish first.
My home group has a BRB-literature study meeting, and we are using English literature while we are waiting on the Swedish edition. All members attending don't have the same knowledge of English. A lot of time is spent on making sure everybody understands what we just read. We have to concentrate on the meaning of the text and stay focused in our logical mind instead of taking in the text emotionally. Some members also feel reluctant to participate since they think they don’t know English well enough. This creates inequality, insecurity, and misunderstandings disruptive to the emotional process. We learn about the program, we discover, but we don’t feel and recover as easily in English. When the BRB literature study meeting reaches chapter 7 we are able to convert to our Swedish twelve step workbook. You see a lot of faces shine up and shoulders relax. We get in touch with our inner child, and we connect to each other in a different way.
When I came to ACA, I already struggled to express my emotions and my emotional language was somewhat limited. While working the program I have developed a more nuanced emotional language and learned to understand my feelings. In using the literature I'm breaking the don’t talk and don’t feel rules and I connect to my inner child.
Prior to having the Twelve Step workbook translated into Swedish we sold about 300 copies/year. When we got it in Swedish, we sold almost 3000 copies the first year. A good example of why translated literature is so important both for the individual and for the whole fellowship is to be able to honor tradition five and carry the message to adult children around the world.
//Susanne, Adult Child in Sweden